Arbetarestrejken
Bildkälla: Sundsvalls Tidning.

Sundsvallsstrejken, arbetskonflikt i Sundsvalls sågverksdistrikt 1879.

 

Till följd av vikande konjunkturer sänktes lönerna vid sågverken. Sedan begäran om bibehållna löner tillbakavisats utbröt vid Haeffners sågverk 26 maj en strejk som spred sig i hela distriktet. Som mest deltog ca 5 000 arbetare i konflikten. Trots uppmaningar vägrade de strejkande att återgå till arbetet, varför militär inkallades på initiativ av landshövding Curry Treffenberg. Konflikten upphörde 5 juni. Sju arbetare som ansetts vara strejkledare häktades, men frikändes senare av hovrätten från anklagelse om brott. S. var landets dittills största arbetskonflikt och kom, trots att den inte var fackligt organiserad, att resultera i ett starkt uppsving för fackföreningsrörelsen. (Källa: NE)

Arbetarna vid Svartvik förenades med övriga arbetarna från Svartviksbukten och marscherade in till Skarpskyttelägret vid Vindskärs varv. Strejker hade förekommit tidigare, men aldrig i den omfattning som Sundsvallsstrejken fick.

Idag finns ett monument över strejken och en föreningen Strejkens vänner.

Gustav berättar från Svartvik

Gustav, född 1872, berättar om den stora Sundsvallstrejken. Han befann sig med sin far i potatislandet då de strejkande arbetarna kom marscherande efter vägen förbi Svartvik. De stannade här och var för att de som var hemma också skulle gå med. Medan tåget väntade bjöd fruntimren på dricka. Gustav kände Boström, som kom att bli de strejkandes talesman, mycket väl. De var båda medlemmar i Brödraförsamlingen (Waldenströmare). De var många arbetare som var med i den församlingen och Gustav trodde att de var den religiösa väckelsen som kom arbetarna att vakna till och se, att de hade arbetat mer för brännvin än för dagpenningen. Han såg kvinnoarbetet om sommaren som en följd av detta.

Gustav Nordqvists berättelse om strejken finns i Nordiska museets ”Svenska arbetarminnen” och då från ”Sågverksminnen” utgiven 1948.

 

Författaren Vibeke Olsson kom 2009 ut med boken Sågverksungen.

130 år sedan Sundsvallsstrejken

Vibeke Olsson, en av Sveriges mest lästa författare, skriver för första gången svensk historia i Sågverksungen, en roman om ett par veckor som skakade Sverige – och om en tid som har flera likheter med vår egen.

Då för 130 år sedan – i månadsskiftet maj-juni 1879 – la 5 000 sågverksanställda ner arbetet i det som blev känt som Sundsvallsstrejken. Deras arbetsgivare hade i lågkonjunkturen fått stora bidrag från staten, men trots detta sänkt arbetarnas löner.

Vibeke Olsson roman tar oss med till sågverket i Svartvik under senvåren 1879 när sågverken runt Sundsvall tystnar och kanonbåtarna kommer. Det är snart elvaåriga Bricken, ströflicka och kasernbo, som berättar. Det är Bricken som är Sågverksungen.

I sina tidigare romaner har Vibeke Olsson tagit sina läsare med bland annat till romarriket och till andra världskrigets Tyskland. Sågverksungen är den första romanen där hon har arbetat med svensk historia.

Läs mer om Sågverksungen och Vibeke Olsson i Medlemsblad 2 2009

Vibeke Olsson om betydelsen av Sundsvallstrejken:

Sågverken var den första storindustrin i Sverige, dess arbetare blev förbindelselänken mellan bondesamhället och industrialismen. De var ackordsarbetande anställda - men deras hustrur kunde fortfarande väva och baxade in vävstolar i bolagskasernernas trånga köksrum.
Till Svartvik och de andra verken runt Sundsvall kom människor från hela Sverige, från Norge och Finland, från torp och backstugor strömmade de dit där arbete fanns.
I de snabbt uppväxande sågverkssamhällena försökte folk finna sig tillrätta i den nya verkligheten. Kanske är det därför folkrörelserna blev så starka här, man återskapar den gamla byn i kapellet, i logen, i Folkets hus.
Det är ingen slump att den första stora strejken i Sverige äger rum just här, i sågverksdistriktet, på försommaren 1879.
Strejken blev ett nederlag för arbetarna, de fick inte igenom sitt krav på en återgång till 1878 års löner. När de strejkande omringades av soldater med dragna bajonetter på Skarpskyttelägret, när regnet öste ner, när de förhördes av landshövding Curry Treffenberg och sex kanonbåtar pekade på Sundsvall, visste de inte att de hade förändrat Sverige för alltid.
Fyra ting kännetecknar Sundsvalls-strejken; arbetarnas goda organisation och värdiga uppträdande, nykterhet och disciplin, myndigheternas panik och extrema överreaktion, väckelserörelsernas starka inflytande och den livliga debatten i tidningarna.
I väckelsekapellen hade man lärt sig direktdemokrati och mötesdisciplin. Myndigheternas reaktion var extrem - men inte olaglig. Det kastade ljus över att lagarna måste ändras för att minska vanligt folks totala maktlöshet och blev ett startskott för rösträttsrörelsen.
Tidningarna rapporterade om strejken, först som en märklig nyhet, sedan i välgjorda socialreportage och djuplodande debatter. Arbetaren hade fått ett ansikte - från och med 1879 befattar sig tidningarna med arbetarklassens angelägenheter.
Det skulle dröja till 1889 innan det socialdemokratiska partiet bildas, och fackföreningsrörelsen hade svåra födslovåndor. Men under hela 1880-talet växer rösträttsrörelsen, t ex så fanns 1886 tjugotvå lokalavdelningar i Sundsvallstraktens sågverkssamhällen.

Sågverksarbetarna kom att gå i bräschen för mänskliga rättigheter i Sverige. Kanske är det den dramatiska krocken mellan en snabbt framvällande råkapitalistisk storindustri och det gamla bondesamhällets kultur, där de ju alla var uppfostrade, som skapade denna blandning av kollektivt handlande och individualism, av framstegstro och fattigdom, av nya idéer och starka sociala normer i sågverksbornas kultur som gör sågverkssamhällena så fascinerande.
Innanför och under mycket av det vi bara tar för givet står en sågverksarbetare i sin slitna bussarong och hans hustru med bleckhämtaren och matkorgen.

Svartvik har en unik industrihistoria, varvsepoken, brädflottningen från Matfors, ångbåtsepoken och massaindustrin.
Samtidigt blir just den unika historien också berättelsen om hela Sverige, bondeland - industri - modern förort. Det unika och det allmängiltiga gör Svartvik till en oerhört spännande plats - och en plats där man kan känna sig förunderligt hemma, också om man som jag har rötter i Stockholm och släktbakgrunden i Skåne och Sörmland. För det är inte så länge sedan, uppbrottet från de små grå stugorna, och det var till platser som Svartvik människorna kom, och det var här resan till välfärd och mänskliga rättigheter började.

På portalen Sundsvallsminnen finner du mycket om Sundsvallsstrejken.